Hur långsamt kommer man längst?

Då har jag avverkat första arbetsveckan efter min semester.
Det gick riktigt bra, och jag var utvilad och i balans.

Allt väl, tänkte jag, det är här blir en enkel match att liksom behålla välmåendet även om semestern är slut.
Fånga dagen, go with the flow, gilla läget och hitta guldkornen i vardagen med fiffig planering.

Igår fredag, var det kört.
Tröttheten kom över mig strax innan morgonfikat, precis som innan jag gick på ledighet,
fri-tiden krymper mer ihop till underskott och Ekorrhjulet snurrar igen.

Det måste inte vara så här, va?!
Det finns nåt annat, visst?

4 veckor fri, 47 veckor fast... (ja, 1 vecka ledigt i jul med lite tur)
Jag tycker att det borde vara fifty-fifty.

Det skulle passa mig bättre att jobba 26 veckor
och de andra 26 veckorna bestämma själv vad jag vill göra.
Mer rättvist så. Mer livskvalitet.

Vems liv lever jag?



Bild: från ett promenadstråk i Helsingborg 2008.