Hur långsamt kommer man längst?

Deeet är ju lite konstigt, för annars brukar jag slösa bort sista semesterdagarna
på att ha ångest över att börja jobba igen.
Men det har jag inte. Än iallafall.
(Det är ju inte förrän på måndag ju ;)

Jag njuter verkligen av att vara ledig och själv bestämma över vad jag ska göra eller inte göra.
Ändå har jag haft en hel del inbokade grejer men det är vad jag har velat göra och det känns viktigt.

Det är som att när jag är hyfsat sysselsatt, på mina egna villkor, så deltar jag mer i livet....
...på nåt sätt...
Det är väl lite det här att "gå upp i" någonting, för då ÄR man bara.

Inga tankar som far och snurrar och har sig,
som man upptäcker när man lagt sig på kvällen att man bara haft i huvudet
men att de inte lett till någonting och man kan bara bocka av i almanackan
 att ytterligare en dag har passerat utan att den blev som man hade önskat att den blivit.
Fast man egentligen inte uttalat någon som helst önskan....

Jag har alltså haft ett liten plan per dag, som jag försökt följa,
om det så varit solat, eller tränat, fixat i huset, fikat på stan eller tränat,
så har jag gjort det i godan ro utan att fundera, och det har funkat förträffligt.
Var nyss med på lokalradion och önskade en låt, ska se om jag kan länka in den här nedanför sen...

De  frågade hur min semester varit och jag sa att jag tycker det har varit fantastiska dagar,
och då säger hon undrande: "-Va, har du haft bra väder på din semester??"
Jag svarar: "-Ja.... det är iallafall som jag upplever det..."

Så man väljer nog mycket hur man vill ta saker.
Jag har valt rätt upplevelse, känns det som, kanske därför jag är nöjd och ångestbefriad.

         

 

Det är ju bara 47 veckor kvar till nästa semesterperiod....
:I