Hur långsamt kommer man längst?

...är väl lättja?

Sonen köpte en ny motorvärmarkabel igår åt mig, efter att han gjort en "klassiker".

Mitt nytänkande om att spara miljön från koldioxidutsläpp (och bly, bilen är ju från 80-talet) OCH skapa träningstillfällen genom att promenera till jobbet istället för att ta bilen, blev inte långvarigt.

Hjärnan tycks välja den behagliga upplevelsen av snabb belöning före ett framtida välmående.

Jag menar - när det biter i kinden där ute i ottan, mörkret har inte lättat och minusgraderna är ett par stycken, då smyger lättjan på en.
Bilen surrar varm och go.....och bara liksom ber mig kliva in i värmen där, och låta mig forslas utan ansträngning ner till parkeringen på jobbet i ett litet nafs istället för att gå och frysa i kylan en hel kvart.

Den framtida belöningen i form av en frisksportig kropp och en planet som slipper avgasutsläpp står sig inte riktigt i jämförelsen med den omedelbara belöningen Lättja/Lyx.

Lättja en dödssynd för både mig och planeten i form av lidande i framtiden, eller va?!

Herregud vad djup jag är då!!

Go natt, gott folk.