Hur långsamt kommer man längst?

Nu har jag andras bloggar, som jag brukar läsa, länkat här nere till höger!
*ler lyckligt och dansar runt*

Jag tog tag i Nettan via telefon nu när jag kom hem från jobbet här på kvällssidan, samtidigt som jag drog natt-rundan med vovven. Och katten.



Nettan förklarade så pedagogiskt och riktigt hur jag skulle gå till väga och sedan när jag kom hem igen med djuren, så hade jag faktiskt detta väl bevarat i mitt minne och ta mig hundan!!!  - Jag fick till det!!

Tänk att ibland kan det ta en hel evighet att få till nåt som egentligen visar sig vara himla enkelt!
När man väl vet hur man ska göra, alltså. Efter en lång mognadsprocess...

Så har man gått och muttrat och snudd på grämt mig över saken... länge... och så rätt vad det är så är det kirrat!

Så är det nog med annat här i livet också... man går runt och oroar sig och funderar och har sig, inför saker som ligger över en, som man inte har riktig kläm på, som man borde.....
men när man blir tillräckligt frustrerad och förbaskad DÅ först tar man ett steg framåt och löser det!
Vips! Pang-bom!
På ett eller annat sätt.
Kanske med hjälp av andra.
Bara man öppnar munnen!

Men å andra sidan.... processer....och som min blogg-titel säger: 
"Långsamt kommer man längst"