Hur långsamt kommer man längst?

...om han hade varit med oss, alltså...


bild:gfx.aftonbladet.se


....och imorgon fyller jag år!
Jag vill inte göra något sammanhang av det förutom att vi är födda i Stenbockens tecken.
Och att han sjöng och jag lyssnade. (läs:avgudade)

Tänk att jag haft 44 stycken födelsedagar....
(det är 16060 dagar, det! Kunde inte låta bli att räkna på´t)
När min mamma var 44 så tyckte jag att hon var riktigt, gammal.
Alltså då har man ju liksom gjort allting roligt och det hon tyckte var trevligt och så, det tyckte jag var torftigt och trist.
Då var jag 17 år......
*nostalgisk*

Så mycket äldre känner jag mig inte, alltså...jag har ju mig själv med mig.
Hela tiden!

Så kände nog min mamma också, och det gör hon nog ännu, 71 år ung.
För hon är i farten, jobbar extra bara för att träffa folk, hon fikar med kompisarna, shoppar på stan och fnittrar som en fjortis när hon blir trött.
Va?!
*ler varmt*

Jag fyller år imorgon och det är inget speciellt med det, för jag är ju med mig själv, hela tiden.

Nu ska ställa in tårtan som jag gjort, och komma ihåg att ta en bild av den så jag kan blogga imorgon.
;-)