Hur långsamt kommer man längst?

Är det inte lite konstigt att man kan få hur mycket som helst gjort när man har en dead-line och det brinner i knutarna och det är fara å färde och det är på järsschken och det det ligger på i största allmänhet??!!
*puh*
Jag menar här har jag gått och längtat efter att få sätta mig i lugn och ro blogga lite, fast så har jag jobbat sent, eller så har pelletspanne-sotningen fått gått före före eller så har det varit nåt bra på TV precis som jag gick förbi för jag skulle bara vattna blommorna innan jag började med bloggandet och så gick den kvällen också...

Det är som att jag vill att det ska vara rätt tillfälle för att blogga....och att först måste disken  vara diskad och hunden rastad och så....
.....och så blev det kväll och sängen ropade åt mig att det var kväll och skönhetssömnen ett måste. (I min ålder måste man tänka på sånt.)

Och NU - när jag är på väg till mitt första karatepass på 3 månader nästan, för att se om skelettet håller och att lungorna inte krympt ihop alltför mycket pga att jag varit långdraget sjuk och krasslig i än det ena och än det andra, och knappt rört alls på min kroppshydda och det är bara 20 minter innan jag ska vara ombytt och klar -
DÅÅÅÅ sätter jag mig ner och får till en liten blogg-stund, liksom i förbifarten!!

Är inte det lite konstigt?

Så här är det för mig titt som tätt....

Ska nog titta lite mer  på de här bitarna senare, eller lägga till detta i den Utmaning jag blivit "uttagen" till.
(se kommande inlägg)

Nu måste jag kila!

Haí !