Hur långsamt kommer man längst?

Man behövde aldrig fundera på hur man skulle lägga upp dagen, det var redan klart.
Jag tänker på hon, Paris Hilton, som suttit i fängelse i 23 dagar, och som sa i Aftonbladet häromdagen:
"? Jag fick en time out i livet för att verkligen upptäcka vad som är viktigt och vad jag vill göra, vem jag är.
? Även om jag tyckte att det var väldigt svårt tog jag tid att bara lära känna mig själv."

Och det ligger mycket i det där, jag fick en time out för att hämta hem mina halvskenande hästar,
under den här veckan.

Tänk att man i dagens snabba samhälle ska behöva "göra en Paris Hilton" eller åka på läger, eller gå i kloster för att få kontakt med sig själv...

*ler lite småfånigt*

Jag skulle lätt kunna tänka mig att åtminstone göra en retreat i kloster.
Nån vecka eller två...

Nåväl, jag kände att jag efter några dagar kom ner på jorden igen,
jag tog mig tid att göra en sak i taget, och det fick ta den tid det tog...
...bara som en enkel sak som tandborstningen på kvällen...
...endast jag och tandborsten i Vadsboskolans enkla omklädningsrum...
inget handfat som prompt måste rengöras eller några handdukar som behövdes byts ut...
eller nån spegel som skulle putsas..
....näe, det fanns inget före eller efter... bara här och nu.

Jag hittade min Cirkel igen.
Inom vilken jag kan välja att fylla, det jag behöver och mår bra av.
Det som är viktigt för mig.
Av de 24 timmarna jag får varje dygn, försvinner 8 till sömn, 8 till jobbet och sedan blir det 8 timmar kvar....

Hur väljer jag vart jag vill placera dem?
Vad gör jag med dem?

Jag vill kanske stå ute på gräsmattan och göra kator....
Gå ner till dojon i stan och träna karate med Peter...
Eller läsa en bok...
Blogga kanske?
Kanske ta en långpromenad i skogen med jycken och andas med Naturen....
Dricka te med katten i knäet....
Umgås med mina närmaste...
Vila...
..och lyssna på min Inre Röst..den som Vet...


Bild: Privat
Det kändes så självklart, att Jag är den som ska leva Mitt Liv....
och själv bestämma vad jag vill placera de där 8 timmarna på...

Men.....
...det är underligt att det går så snabbt för min Cirkel att deformeras...
... en dag på jobbet, möten med människor, vänner som engagerar, idéer som väcks,situationer som uppstår och frågor som ställs, ...
och konsten att hantera detta....
Det är här jag tappar greppet....

Efter att ha dörnat in i väggen vart tredje år
(har jag upptäckt...hmmm...2009 torde jag vara på min vakt, alltså...)
så har jag banne mig som en smärre "hjärn-skada" -
koncentrationssvårigheter,
minnesproblem,
svårt att fokusera,
inlärningsproblem,
överkänslig mot ljud och störningar och
en-sak-taget är det som gäller,
och som min terapeut sa så blir det som en form av ADHD och liknande...

Nu är det bra med det mesta, eller iaf, det har varit sämre...
;-)

Och då försöker jag göra som "vanliga" människor, för det känns bra och jag är full av Kraft.
Men jag har en väldigt liten "kraft-tank" numer så det tar slut fort.
Och det glömmer jag.
Det är då jag ramlar tillbaka i "stress-sjukdomen"

Så det är bra för mig att ha min Cirkel, att ha mina hästar inhalandes och helst inte släppa ut dem alls
*s*
och välja det som är bra för mig - heeela tiiiden!

Diciplin ger Frihet.

Bild:Privat-Ekudden Mariestad


Karate är bra för både för kropp och själ - Budo, en livsstil.

* * * * *