Som sista sträckan i ett maraton...
Ikväll är det visst utgång och nåt extra nere på stan
för de flesta i min ålder (30++...) har jag hört ryktas om...
....men jag bryr mig inte......
Jag har verkligen inget sug efter det alls! (Läs: eremit och tråkmåns.)
Första arbetsveckan har passerat och jag tyckte det gick rätt bra.
Hjärnan och Lugnet i behåll.
Lagom balanserad och Närvarande.
Jag var till och med rätt strukturerad och jag mindes till och med de olika lösenorden
och inloggingarna när jag kom där på måndag morgon.
Pigg och utvilad efter 3,5 veckors ledighet utan
Måsten eller Tidspassningar eller Krav att uppfylla.
Igår var jag ledig, en helt vanlig torsdag.
Det var min äldste sons 19-årsdag.
Fast han var i Luleå. Lumpen.
Men jag hade en fantastisk dag,
den där Fria Dagen kom som en skänk från ovan.
Men just nu sitter jag och har svårt att koncentrera mig,
tankarna far, jag känner mig trött och aningen orolig
för vad för slags "status" jag befinner mig i....
Hmm......
Det har varit många samtal idag,
men mest med kollegor och saker som inte alls berör arbetet.
Jag gick ut en sväng på lunchen, och träffade folk jag känner
och som jag stannade och pratade med
och jag insåg att jag inte skulle hinna äta någon lunch.....
Kontrollförlust.
Jag köpte nåt att dricka och spatserade bort till jobbet igen.
Det är tur det finns gratis frukt där. (Och tyvärr för mycket lättillgängligt kaffe.)
Det är som att......jag inte riktigt minns vad jag har gjort........och vad jag ska göra.
Jag har tappat fotfästet en smula....
Igen.
Hmmm.....
Jag är ledare för barnkarate imorgon.
Först en grupp nybörjare, och efter det den vanliga gruppen som tränat förut.
Jag är alltså upptagen med det mellan 10:30-13:30.
Jag har inte gjort något program än, men tänkte ta det efter tandborsten och natt-ritualen.
*gäsp*
Jag hade en del saker att styra upp med inför helgen,
så jag har ringt några samtal under några dagar,
bokat möten, och ombokat dessa,
och slutligen bokat av dem.
Det är min egen verksamhet det gäller, vid sidan av arbetet,
så det är jag själv som är chefen,
tillsamman med Peter naturligtvis,
och ibland har jag dagar då jag inte är så väldigt lämplig att vara "min chef".
Saker och ting händer, jag har med människor att göra och människor är individer
med egna världar som de lever och styr i....
Kontrollförlust.
Att interagera med andra människor är inte det lättaste alla gånger....jag menar - jag har ju problem bara med mig själv många gånger!
Kontrollförlust.
;o
Men jag tycker om människor och jag utvecklas genom möten med andra människor.
(Finns en bok vettja, slår det mig nu, som heter "Att växa genom möten" av Kay Pollak.
Bra bok! Det finns för himla mycket bra böcker!!!
Nu läser jag "The Magic of Thinking Big" av David J. Schwaartz.
Fantastisk bok full av livssanningar, facit eller anvisningar för att leva bättre, eller mer,
.....eller vad jag ska säga..)
Så iallafall, under denna veckas alla processer och planeringar och möten med människor,
mitt vanliga jobb, hus och hem som ska hållas iordning (läs:försöka hållas efter någorlunda)
hundar som ska badas och söner att ha lite koll på, osv.... så känner jag att jag börjar rusa på igen....
Kontrollförlust.
Jag tappar fokus på vad som är viktigast och i vilken ordning jag bör göra saker
....och det är inget kul alls....
Plötsigt står jag där med skägget i brevlådan och bara råkar inse att det gått för långt!
Och jag vet inte hur det gick till, när hästarna började skena, så att säga....
Insikt om kontrollförlust!
.....och det blir som att jag skäms lite....
Men därför så kommer jag att ägna helgen åt att vila!
Efter barnpasset imorgon...
Återhämta mig!
Fast jag måste hitta en present åt 19-åringen som kommer förbi imorgon...
Komma i balans igen!
Kanske baka en kladdkaka att fira med....
Hitta centrum i mig!
*andas iiiiiiiiin......................andas uuuuuuuuuut...............*
Nu tar jag papper och penna, karateboken och går till sängs och försöker återta kontrollen, böjer på nacken och tar hjälp av en bön:
Har precis läst om ditt inlägg inför studenten och också läst det som S i Märsta skrev här på din blogg.
Och igår läste jag igenom det brev som vi inte har gått igenom än... If you know what I mean ;)
Djupandas och ladda inför kommande helgs "avkoppling"!
P&K
P:Blev glad att läsa om att du läst mina bloggar :)
I know what you mean..
:)P&K
Jag jag försöker hänga med, men förstår kanske inte alltid riktigt hur viktigt det är ibland att få feed-back här ;)
Av någon anledning kommer jag att tänka på vad vår vän T brukar säga om att kamma till sig med en handgranat...
Kommer också att tänka på en del saker som sades sist vi besökte Stockholm. Främst när vi stannade på natten och fikade vid Shellmacken.
Om hur olika saker trots allt var just den stunden men med insikt om att det faktiskt är genomförbart på hemmaplan också. Med tanke på detta med cirkeln vi pratade om i Mariestad, och vikten av dess innehåll. Hmmmmm
P&K
Att läsa den här dialogen är hundra gånger mer spännande än att följa en serie....
Hejsan! Ska skriva en liten kommentar nu då jag inte stoppas av vår "storebrorserdig-block" som man ju slipper hemma!
Är ledig denna vecka...mmmm, hoppas det är bra med dig på jobbet. Ta't lugnt och hinka inte i dig för mycket kaffe, ger oönskade effekter ibland..."hamsterspringiSAPekorrhjulet" om du hajar!!
Ses o hörs!/Maria
>P: Hmm...jag tror vi pratar för lite med varann.
Vi vet inte vad som pågår inuti hos den andre...kanske bara tror att vi vet..
Vi får försöka träffas och prata mer med varann. Avsätta tid för det. Det är viktigt..Hmm...
P&K
>Sussie: Kram Vännen! ;)
>MariaM: Kul att höra från dig! Ha så himla skönt på ledigheten och njut av den! Snart är du ju tebax igen, liksom. Tack, kaffe ska jag lägga ner. Bra sagt! :D
Ses o hörs!
Så sant. Inser också att det är en stor skillnad mellan att prata och att lyssna/höra.
En stor konst i att kunna lyssna även på det som är jobbigt. Dagens insikter var tunga att ta in men som sagt, det är bara att gilla läget som vår sensei säger.
Tänker också tillbaka på det vi pratade om på W idag på din lunch...
Men som sagt, vi får ta en date ;)
P&K