Hur långsamt kommer man längst?

Jag har blivit lite smått pikad av att jag inte skrivit nåt på ett tag...
så igårkväll lovade jag några att "jaja, imorgon sätter jag klockan på åtta och så går jag upp och bloggar."

Det är så man "bränner broar" och får saker och ting gjorda.
Så här sitter jag nu, *gäsp* och ska göra det jag sagt, nämligen skriva lite...

Det är onsdag morgon nu, och jag har alltså denna och två semesterdagar till, innan jag är tillbaka i mitt inrutade liv.
Jag har lite semesterångest.

*tänker en bra stund*
(går iväg och kokar kaffe)



Såja.
Jo, på nåt vis så är det som att jag bara inväntar måndagen då jag ska börja jobba igen.
För det är liksom kört...
Nio timmar inkl. lunchen så kommer jag vara på min arbetsplats.
Fem dagar av sju.
År ut och år in...

71,4% av veckans dagar kommer jag alltså befinna mig där på min arbetsplats tillsammans med en massa andra människor som gör på samma sätt som jag.
66,6% av månadens dagar är vi på jobbet.
Hmm....

Resten är min tid, som jag väljer vad jag vill göra.
Av dygnets 24 timmar så är jag på jobbet 9.
15 timmar kvar.
Sova bör man och säg...att 7 timmar går till det.
Då har jag faktiskt 8 timmar kvar att göra vad jag vill på!!
Bra va??!

Men efter att jag räknat bort tiden för att ta sig till och från jobbet, efter att middagsmaten är lagad, och disken gjord, hunden är rastad...så är det ca...5,5 timmar kvar att göra det jag vill med mitt liv.
...och då menar jag inte hänga tvätten, eller dammsuga eller sortera bland papper eller åka på affären för att handla mjölk och bröd! Fast det är väl oftast dessa aktiviteter som de timmarna går till.
*suckar lite*
Ja....det finns faktiskt 5,5 timme att göra något annat på, men ofta tycker man kanske att det är lite för lite för att göra något större av, så man fastnar kanske i soffan framför TV:n.

(påtår)



Eller så väljer man att göra något annat av den tiden för att lösa sin situation, hitta andra lösningar och möljigheter.
För det finns andra möjligheter!
Fast man vet liksom inte om dem, för man är inkörd på att det är så här det ska vara!
I 25 år har jag gjort så här, och förmodligen skulle jag göra det i 22 år till innan jag går i pension.
Och får belöna mig med en halv korv, ni vet, ni som också ser på TV och reklam och så...
;P

Så det finns verkligen hopp!
Bara man lyfter blicken lite och börjar längta efter något annat, börja ta tillbaka de gamla drömmarna man hade som barn och ung människa, att man reser sig och slutar vara en slav!
Jag vill äga min egen tid, jag vill själv bestämma vad jag vill göra och när jag vill göra det.
Jag ska ta tillbaka min tid, det är mitt mål.



Robert är en av mina idoler nu mer
(och då menar jag inte Digital-Boxer-Robert, ni vet, han på TV-reklamen ;-).
Tack Robert!
Min semesterångest är borta och jag är blivande TidsÄgare.

*ler*