Snart framme...
Det drar ihop sig för avslut, både året 2012 men också blogen.
I sex år har jag haft det här stället att skriva på, jag startade den 2007.
Jag har alltid haft ett behov av att skriva. Jag älskar ord faktiskt.
Att måla med dem. Uttrycka sig. Få fram det som finns inuti, och lägga ut det på pränt.
För det händer processer i mig under själva skrivandet.
Jag har skrivit om vardagliga saker som mina djur,
Vilma the dog, och hennes brorsa katten I-or.
Och varför nöja sig med det - ormar hade vi ju också ett tag.
Lille Fritte som vi bara fick ha hos oss i tre år, var den mest udda, underbara katt nån kan ha.
Jag saknar honom lite nu och då.
Familjebitar har jag skrivit om under resans gång.
Om vardagen och livet som mamma med både tillgångar och brister,
när man inte räcker till alltid men gör det ändå. För man måste.
Vi bodde i vårt lilla hus i tio år och det är den längsta tid jag nånsin bott på samma ställe,
i hela mitt liv.
Det har varit en resa.
Inte glömma karaten, som jag ägnat mig åt i tolv år.
Lite oseriöst har såklart funnits med, här är en udda episod tex.
Hur som helst, det här är ju en form av dagbok för mig själv,
som jag kan gå tillbaka till och läsa lite om hur det var, vad som hände och lite så.....
Japp, snart är det dags att avrunda, tre dagar kvar av detta året.
Tänk....rätt vad det är så är det sommar igen, va eller nähä...jo, va, ja...snart så.
För några år sen, i Saltis, en varm skön dag i juli. Kusinen Leo till höger.
* * *
*lutar mig tillbaka och reflekterar lite stillsamt med ett förnöjsamt leende*
Kommentarer
Postat av: Carina
Lite trist att bloggen försvinner, tur att det finns andra kontaktvägar :-)
Gott Nytt År på dig min vän!!
Kramis <3
Postat av: Katarina-Cinnamon
Vad jag kommer att sakna din blogg, blir nog abstinensbesvär ett tag framöver.
Gott Nytt År :-)
Trackback